Leasing av cyklar för privat användning, momsavdrag?

Nytt från och med den 1 januari 2022 är att en cykelförmån (det vill säga en cykel som används privat) – under vissa förutsättningar – är inkomstskattefri för de anställda upp till 3 000 kr/år, men har arbetsgivaren rätt till avdrag för den ingående momsen?

Du kan läsa om den inkomstskattemässiga skattefriheten här.

Enligt Skatteverket har arbetsgivaren inte rätt till avdrag för den ingående momsen av följande skäl: För arbetsgivaren utgör låneverksamheten inte en omsättning i en yrkesmässig uthyrningsverksamhet och det även om den anställde skulle få betala en avgift. Inköpet kan inte heller i övrigt anses användas i arbetsgivarens momspliktiga verksamhet. Cykelförmånen kan inte jämställas med personalvårdskostnader eftersom det huvudsakliga syftet med att erbjuda cyklar till de anställda varken är att skapa trivsel i arbetet eller att erbjuda friskvård¹⁾.
Men är Skatteverkets bedömning korrekt och hur skulle den stå sig vid en domstolsprövning?

Förvärv i verksamheten?

Den som bedriver verksamhet som medför skattskyldighet till moms får göra avdrag får den ingående skatt som hänför sig till förvärv i verksamheten²⁾. Någon nu aktuell begränsning av avdragsrätten finns inte³⁾. Frågan blir då om arbetsgivarens förvärv eller leasing av cykeln hänför sig till förvärv i verksamheten trots att den anställde nyttjar cykeln privat.

Eftersom arbetsgivaren inte hyr ut cyklarna och eftersom de används privat föreligger inte avdragsrätt eftersom – som Skatteverket har anfört – cyklarna inte används i arbetsgivarens momspliktiga verksamhet. Om det emellertid är fråga om personalvårdsförmåner såsom kaffe, gym eller massage föreligger, trots allt, rätt till avdrag för ingående moms, det vill säga i så fall får inköpen anses hänförliga till arbetsgivarens momspliktiga verksamhet. Någon begränsning av avdragsrätten på grund av privat konsumtion behöver inte ske för ingående moms för personalvårdskostnader om förmånen är skattefri för den anställde vid inkomstbeskattningen^{4, 5, och 6)}.

Mindre värde

Bestämmelserna om personalvårdsförmåner finns i 11 kap. 11, 12 och 12 a §§ inkomstskattelagen, IL. Med personalvårdsförmåner avses förmåner av mindre värde som inte är en direkt ersättning för utfört arbete utan består av enklare åtgärder, för att skapa trivsel i arbetet eller som lämnas på grund av sedvänja i den verksamhet det är fråga om. En förutsättning för skattefrihet är att förmånen riktar sig till hela personalen.

Den nya bestämmelsen om cykelförmån finns inte i 11 kap. 11 och 12 §§ IL utan i 11 kap. 12 a § IL.

På s. 22 i propositionen till den nya 11 kap. 12 a § IL kan man läsa bland annat följande¹⁾.

”I denna proposition föreslås att en skattelättnad för cykelförmån införs. Detta sker genom att en separat undantagsregel för förmån av cykel införs i 11 kap. IL. Det huvudsakliga syftet medförslaget är att bidra till ökad cykelpendling, vilket i förlängningen skapar positiva effekter på bl.a. hälsa och miljö. Detta till skillnad från regelsystemet för personalvårdsförmåner i 11 kap. 11 och 12 §§ IL, som i huvudsak syftar till att skapa trivsel i arbetet. Att införa en separat undantagsregel för förmån av cykel bedöms vara lämpligare för att uppnå syftet än att inordna skattefriheten för cykelförmån i regelsystemet för personalvårdsförmåner.”

Cyklar till anställda är således inte en sådan personalvårdsförmån som avses i 11 kap. 11-12 §§ IL. Mot bakgrund av förarbetsuttalandet förefaller Skatteverket ha rätt i att cyklar till anställda inte heller kan jämställas med – som det får förstås – sådana avdragsgilla personalvårdsförmåner som avses i 11 kap. 11-12 §§ IL.

Korrekt bedömning?

Men kan det vara en korrekt bedömning? När det gäller personalvårdsförmåner så är skälet till att avdragsrätten för personalvårdsförmåner inte begränsas på grund av privat konsumtion att den typen av kostnader är ett naturligt inslag i ett företags verksamhet och att marknadsvärdet är begränsat⁷⁾. Detsamma kan anföras vad gäller cykelförmån. Cykelförmånen riktar sig hela personalen och den avser ett begränsat belopp (högst 3 000 kr/år). Till detta kommer – icke att förakta – hälso- och miljöaspekterna som följer med cykelförmån, något som – vad gäller hälsoaspekterna – kan anses utgöra en form av friskvård.

Mot bakgrund av att 11 kap. 12 a § IL är en ny bestämmelse kan det finnas skäl att få frågan om rätt till avdrag för ingående moms prövad. Antingen genom att i momsdeklarationen yrka avdrag och samtidigt lämna in en skrivelse om vad avdraget avser. Om yrkandet avslås, vilket förefaller sannolikt, är nästa steg att överklaga för att få en domstolsbedömning. Ett processuellt snabbare alternativ till att yrka avdrag i momsdeklarationen är att begära förhandsbesked från Skatterättsnämnden⁸⁾, men då behöver någon ge in en ansökan till Skatterättsnämnden.

Särbehandling

Cykelförmån ska alltså – enligt Skatteverket – särbehandlas i momshänseende. Om Skatteverkets uppfattning står sig, får nog tyvärr konstateras att momsen bara blir krångligare och krångligare! Uppfattningen gynnar inte heller miljö och folkhälsa. En bättre tolkning vore att cykelförmån vad gäller avdrag för ingående moms behandlas lika som andra kostnader av personalvårdskaraktär. Med förhoppning om snar domstolsprövning ska det bli intressant att följa rättsutvecklingen i denna fråga.